Mitt huvud, min själ, hela min kropp, skrek jag vill inte imorse. Det var en äcklig jävla känsla. Bara att stiga
upp. Att gå till skolan i minus 20 grader och sätta sig vid en bänk och bara ta in allt som kommer att hända
under terminen gjorde nog ingen speciellt lugn. Man känner sig så jävla instängd! Jag hade inte en speciellt
bra dag idag, världens ångest, haha..

Nu till något annat. När jag var hemma igen blev jag i vanlig ordning rädd för allt. Jag hatar att vara ensam
hemma..! Minsta lilla ljud och jag tror att min sista stund är kommen. Så jävla läskigt. Och så hundarna,
dom skäller bara dom hör människor utanför på gatan? Då blir ju jag asrädd, det kan lika gärna vara något
psyko som gömmer sig i garderoben som dom skäller på! Men jag satte mig iallafall vid datorn, och så fick
jag ett sms. Innan jag kollade på det tänkte jag att "Haha, det är säkert ett okänt nummer och nån som
tänker döda mig" Så.. Vad var det för sms då? Okänt nummer förstås,
"Shulululu Erica. Gissa vem det är! ;)" Nejdå, jag blev inte livrädd?

Fast än så länge lever jag, tack gud, för Eniro. ♥